Tokyo

Konichiwa!
Det är ungefär så mycket japanska jag förstår. Jag kan lika lite japanska som att hitta vägen. Mor och jag gick runt i c:a 1 timme för att hitta vägen som skulle ta 20 min till Lotta och Olle som vi bodde hos, men på vägen såg vi riktiga ”Tokio Hotel”( the real deal!) XD. Det enda problemet med att inte fatta ett ord av japanska är att du aldrig vet vad du får på tallriken, något som ser ut som svamp kan vara lever i kanelsås eller salladen kan ha en konstig smak av fisk och saltvatten :/. Annars har Tokyo allt från skyhöga hus till skyhöga klackar, tonårstjejer som klär ut sig till dockor och övervintrade Rockabillys i 40+ som dansade i Söndags mörkret mitt i centrum. Japaner har väldigt lätt att somna, det spelar ingen roll om det är på restaurangen eller på tunnelbanan. Anton har upplevt alla killars mardröm, 30 min på ”109” ett rosa shoppingcenter med 109 affärer med bara tjejkläder och musiken på högsta volym i varje affär samtidigt som expediterna springer runt och skriker välkomna med gälla röster. På Odaiba Onsen ett traditionellt japanskt badhus som de hade byggt upp som en gammal japansk by, kunde man ha fotbad bland små fiskar. De små fiskarna äter upp död hud på dina fötter :O. Jag var för feg för att prova men Mor gjorde ☺. Det här var bara en liten, liten del av allt vi gjorde och detta är ändå bara början…