Perth

Nu snackar vi storstad, även om Perth inte kändes så jättestor var den ju större än de andra hålorna vi hade kört igenom. I Perth gjorde vi vad man gör i en stor stad SHOPPAR!!!
Vi bodde på Miss Maud som startades av en svensk. Träffade vi på världens effektivaste servitris som nog hade fått en sockerkick .

Jag och mor åkte ut till Rottnest Island som ligger precis utanför Perth. Far och Anton stannade i Perth för det var 40 min båtresa (man vill inte se både en åksjuk Anton och far, vilket man riskerar 40 min på ett vågigt hav). Vi hyrde cyklar och cyklade upp och ner, kulle efter kulle. Vi stannade vid små vikar och snorklade eller bara badade. Fiskarna här var stora men inte så färgglada, mer vita, gråa och lite rosa. Det bästa var quokkas som är små pungdjur, de ser ut som små känguruer men med musansikte ( sååå söta!! ). Nackdelen med dem är att de tigger mat så man får akta sina väskor. Den första vi såg skrämde mor när den hoppade upp mot kameran när mor skulle ta kort på den 

Från en storstad till en ännu större stad nämligen Singapore. Vi började vår hemresa med en övernattning där. Sista gången att svettas innan vi kom hem till ett 50 grader kallare Sverige. Borta bra, men hemma bäst.

Monkey Mia

Mil efter mil och inte en enda bil i sikte, men plötsligt… det känns som hela jordens befolkning har samlats på samma campingplats, Monkey Mia. Trots ett värdelöst kök hade ett hundratal personer samlats för att säga gomorron till delfinerna. Med samma tanke hade de alla satt klockan på 7.00. Det som är så speciellt med delfinerna i Monkey Mia är att de är helt vilda men kommer in till strandkanten varje morgon samma tid för att bli matade. Om man har tur kan man få chansen att mata en. Så har de gjort varje morgon i 20 år, senaste gången det inte hade kommit på morgonen var för 4 år sedan. MEN, morgonen före vi kom till Monkey Mia hade delfinerna inte dykt upp!Vi gick upp när klockan ringde, gick ner till stranden och satte oss att vänta och vänta… tiden gick men inga delfiner syntes till.

På kvällen gick vi på en tur med en Aboriginal som berättade att det djuren kunde äta kunde människorna äta och att namnet ”Monkey Mia” kommer ifrån en vit flicka som ligger begravd på Aboriginal mark och att ”Mia” betyder hem.

Nästa morgon gick vi ner till stranden och höll tummarna och… jaaa! Det var inte en 15 stycken men två i alla fall, en mamma och en liten unge . De som höll koll på delfinerna berättade att mamman som heter Puck och ungen hade blivit attackerade av hajar. Senare på dagen när vi badade kom det fler delfiner som simmade mot oss i vattnet och var nyfikna.

Karijini

Regn!! När vi satt och åt middag i Port Hedland på en gömd liten restaurant började det plötsligt spöregna. Australiensarna på puben bredvid blev helt galna. De började glida på magen i vattnet utan för restaurangen. Undrar hur de mådde dagen efter, eftersom det var asfalt under vattnet.

Tidigt nästa morgon började vi köra till Karijini. Vi bodde på ett ställe som verkligen låg ”in the middle of nowhere” och så långt ifrån Hilton Hotel men kan komma. Anton beställde en Hawaii Burgare och fick hamburgarbröd med falukorv i, jag menar vem lägger en falukorv i en Hawaii Burgare??. Inte nog med det, när vi skulle höra om det gick att köra en dag tidigare än vi tänkt för det var för varmt (upptill 46°) sa hon i receptionen att det inte gick (helt förstående) och att vi kunde ju stanna på vårt rum resten av tiden där det fanns luftkonditionering ☺☹.

Så lätt gav vi oss inte ändå. Jag besteg mina rädslor och klättrade på level 5(level 6 är den svåraste nivån, där behöver man skyddsutrustning och en utbildning i klättring). På level 5 klättrar man där det inte finns anpassade vägar och ibland måste man simma i vattenhål för att kunna fortsätta. När man har klarat det kommer man till en helt annan värld känns det som. Vattenhål med alldeles klart vatten omringat av höga röda klippor och ingen är där ☺.

Broome

Puh, värmen slog emot mig när jag gick av flygplanet i Broome. Det var över 40° och där stod jag i långbyxor och skinnjacka. Som tur var låg stället där vi bodde bara några 100 meter från flygplatsen men… När väskorna kom märkte vi att mors väska hade spruckit, inte bra, inte bra ☹. Men den fick klara sig till vi kommer till Perth.

Jag tror aldrig jag har blivit så glad av att se en McDonald’s med luftkonditionering som då. Det var nästan det enda stället med liv. Hela Broome såg ut som lugnet efter stormen, med inte en kotte i sikte på gatan.

Broome ligger precis utanför nationalparken the Kimberly men på grund av stormar kunde man inte åka dit. Så på kvällen gick vi på Australiens äldsta utomhusbio och såg ”Did You Here About The Morgans?”. Åh, jag älskade det. Det var så cooooolt XD. Det kändes som i filmen ”Australia” när den lilla pojken sitter på relingarna i taket och tittar på bion. ☺☺☺ Det häftigaste under filmen var när ett flygplan kom flygande precis över biografen. Det såg nästan ut som det var med i filmen.

Nästa dag skulle vi till stranden för att se på solnedgången. Vi skulle gå dit (mitt på dagen i 42°) men när vi hade gått en bit insåg vi att vi inte skulle klara det. Så då gick vi runt och letade och letade efter en busshållsplats i c:a en halvtimme under stekande sol (and I’m so not freezing ). Till slut så hittade vi en busshållsplats och bussen kom MEN…. När det var dags för solnedgången var hela horisonten täckt av mörka moln så man kunde inte se solen. Men vi såg kameler på stranden. Men denna historia har ett lyckligt slut. På kvällen gick vi till utomhusbiografen igen och såg ”NEW MOON”!!!
Så bäst som den kan bli !! XD

Melbourne

På söndags morgonen körde vi vidare till Sandringham utan för Melbourne där Jennifer bor. När vi kom fram åt vi Melbournes bästa Fish and Chips med haj kött. Det är ungefär så nära haj jag tänker komma. Mellandagarna i Melbourne gick snabbt ena dagen var vi på ett shoppingcenter med 530 affärer och Australiensarna var som galna på rean, andra dagen cyklade vi runt i Melbourne på tandemcyklar längs Yarra river..

Dagen före nyårsafton körde vi ner till Apollo Bay med Jennifer. Vi bodde på ett jättefint ställe som låg precis vid havet och såg typiskt franskt ut, med snirkliga sängar och mönstrade tekannor.

På nyårsafton körde vi längs med Great Ocean Road och kollade på De Tolv Apostlarna som är sandklippor i havet, men med hjälp av vattnet och vinden har 4 av De Tolv Apostlarna vält och nu är de bara åtta. Vi fortsatte till Port Campbell där vi stannade och badade i en vik. Det var iskallt vatten. Det kändes nästan som man badade på nyårsafton hemma i Sverige, bara det att det var närmare 40° i luften. Australiensarna kunde inte bärga sig och började skjuta raketer redan kl. 22.00.

Dagen efter åkte vi tillbaka till Melbourne. Vi stannade till och gick på en stig genom en regnskog och precis då började det åska och blixtra, så vi fick springa tillbaka till bilen igen. Men vi fick i alla fall veta varför det kallas regnskog. På vägen såg vi en vilse Koala som hade hamnat på fel sida om vägen och saknade sitt Eukalyptusträd.

In the Middle of Nowhere With A Pingpong Table

Aaaah, jag har stulit från Paris Hilton!!
När vi satt i bilen halvvägs till Grampians kom jag på att jag glömt nyckeln i fickan till vårt rum på Hilton i Adelaide. Där hade vi bott på natten innan vi satte oss i bilen och påbörjade VÅR julafton, 50 mil i bilen från Adelaide till Grampians.

Lite julafton blev det ändå på kvällen i Grampians. Vi träffade Jennifer som vi skulle bo med och hennes släkt. Jennifer bodde hos samma värdfamilj i U.S.A. som far fast året efter. Men tomten hinner inte runt hela jorden på en dag så här är det juldagen som är den viktigaste dagen.

Redan klockan 7.30 på morgonen var det dags att kolla under granen för de yngre barnen Tiana 9, Kailee 6, Mitchell 4 och Jaden 4. De andra fick vänta tills efter frukosten. Det var en annorlunda juldag med grillat utomhus och vilda känguruer i trädgården. Efter julmiddagen skulle vi gå en runda i skogen. Jaden som hade fått tre bilar i julklapp skulle tvunget ha med sig dem ut i skogen. Jennifer frågade tre gånger innan vi gick om han verkligen skulle ha med sig dem, tänk om han skulle tappa någon. Men han var säker, alla bilar skulle med. Vi hann inte långt förrän Jennifer frågade om alla bilar var med, Jaden kollade i fickorna och… han hade tappat en av bilarna i det höga gräset!! :O Men när vi kom hem var alla bilar tillbaka igen. På kvällen såg vi på film i trädgården. De flyttade ut sofforna på gräsmattan och satte på projektorn.

På Annandag Jul besteg vi Pinnacles. Vi gick och gick och gick… det kändes som berget inte hade någon topp. Men som tur var hittade vi toppen med en jättehäftig utsikt över hela Grampians och huset där vi bodde. På eftermiddagen lekte jag och Anton ”40, 40 home” och spelade pingis med Kailee, Tiana och Mitchell.

Sista dagen i Grampions åkte vi och hela släkten till en stuga vid en sjö. Det var inte bara släkten som skulle med, nej man vet aldrig vad man kan behöva. Så med 6 bilar, 2 släp packade med grill, stålampa, mat, stolar och bord, en kanot och på toppen av allt så lastade de pingisbordet på biltaket och körde till en övergiven stuga mitt i skogen.

Kangaroo Island

Nu är hela familjen samlad. Vi mötte far på flygplatsen i Adelaide, och tog sen färjan från Cape Jervis till Kangaroo Island där vi möttes av en sträng biluthyrare som förklarade hur vi skulle använda bilen. Vi fick inte köra när det var mörkt, när det höll på att bli mörkt, 1 timme innan det höll på att bli mörkt eller på morgonen och absolut ingen sand i bilen ☺. Vägarna på Kangaroo Island består av 15 % asfalt resten är grusvägar. Vi var på ett galet ställe som kallades Paul´s Place. Innan man visste ordet av hade man en hel känguru i knäet med nappflaska, emuer som pickade mat från pappornas huvud eller det som mor råkade ut för. Mor skulle precis ta kort när Paul slängde en stor hink med mat i till henne och vips kom emuer, ankor och en envis get som gjorde allt för att få hela hinken för sig själv, medan känguruerna satt fint och väntade på att bli matade. Dagen efter hade mor stora blåmärken. Vi har också varit på koalavandring och vem kunde veta att så söta djur kunde låta som ”vildsvin på Harley Davidson”.
”Stränderna är tomma som tomburkar, varma som värmeplattor och vita som vitsippor” (citat: Anton Ljungnér) lol.

Sydney

G'day Mate
Nu har äventyret börjat på riktigt. Vi landade 7am i ett regnigt Sydney, men det hindrade inte oss från att fotografera flying foxes i Botanical gardens, undersöka Operahuset och leta efter glass. Vi letade runt i c:a 30 min efter en glassbar, men allt vi hittade var 10 ölbarer och en creperia. Det var sista dagen på jobbet före jul för Australiensarna och det var festande i varje hörn. En sak man snabbt fick reda på var Australiensare verkligen gillar öl, direkt när vi gick av flyget och kom in på flyplatsen möttes vi av en stor skylt ”Absolut vodka, in a world you rock!” ☺, men också att de är väldigt hjälpsamma.

Tokyo

Konichiwa!
Det är ungefär så mycket japanska jag förstår. Jag kan lika lite japanska som att hitta vägen. Mor och jag gick runt i c:a 1 timme för att hitta vägen som skulle ta 20 min till Lotta och Olle som vi bodde hos, men på vägen såg vi riktiga ”Tokio Hotel”( the real deal!) XD. Det enda problemet med att inte fatta ett ord av japanska är att du aldrig vet vad du får på tallriken, något som ser ut som svamp kan vara lever i kanelsås eller salladen kan ha en konstig smak av fisk och saltvatten :/. Annars har Tokyo allt från skyhöga hus till skyhöga klackar, tonårstjejer som klär ut sig till dockor och övervintrade Rockabillys i 40+ som dansade i Söndags mörkret mitt i centrum. Japaner har väldigt lätt att somna, det spelar ingen roll om det är på restaurangen eller på tunnelbanan. Anton har upplevt alla killars mardröm, 30 min på ”109” ett rosa shoppingcenter med 109 affärer med bara tjejkläder och musiken på högsta volym i varje affär samtidigt som expediterna springer runt och skriker välkomna med gälla röster. På Odaiba Onsen ett traditionellt japanskt badhus som de hade byggt upp som en gammal japansk by, kunde man ha fotbad bland små fiskar. De små fiskarna äter upp död hud på dina fötter :O. Jag var för feg för att prova men Mor gjorde ☺. Det här var bara en liten, liten del av allt vi gjorde och detta är ändå bara början…